Livet på en pinne

Det finns inte mycket jag kan klaga på i mitt liv just nu. Det mesta går som på räls och jag är allmänt nöjd! I dagarna har jag dessutom förmånen att vara på träningsläger med kollegor från hela landet. På F 7 i Såtenäs (ligger utanför Lidköping för den som inte vet) genomför vi just nu Försvarsmaktens bredd-träningsläger i löpning och triathlon. Ett gäng glada motionärer har samlats för att träna och prata träning, inte så tråkig tillvaro alltså. Jag och alla mina prylar har pallrat oss dit och ser till att träna hårt och ha det bra!

Triathlon+prylar=sant!

Ett stänk av proffsliv

Nu är det slut, mitt tillfälliga proffsliv! Jag hade lite för mycket ledighet att ta ut (ännu en av fördelarna med mitt jobb) och i mars hade vi lite av en verksamhetssvacka på jobbet så jag passade på att vara ledig. Och vad gör man när man är ledig en hel månad?

Åker till Sydafrika såklart!

Nice view! Och trötta ben...

Konsten att köra som Kalla

Att köra slut på sig så totalt att man bara ligger i en liten hög efter målgång är en konst. Hur många gånger har man inte sett Charlotte Kalla, Marcus Hellner eller någon av de andra skidåkarna ligga helt utslagna efter målgång? Jag har aldrig lyckats! Förmodligen är jag lite för vek i skallen, rädslan att krokna är större än viljan att ta ut mig och då viker jag ner mig. Tror jag i alla fall...

Men, skam den som ger sig. Man blir bra på det man tränar så i tisdags när Kalla körde 10km fritt gjorde jag vad jag kunde för att döda min ben med 4x4 minuter Vo2-max på cykeln. Kalla hade öppna spjäll och jag tänkte inte vara sämre. Smärtan var ett faktum men jag överlevde och jag höll min effekt hela vägen. Phu!!

Igår vad det dags för veckans löpkvalité på Bosön. På programmet stod 10x200+1km+10x200, vila 60. Jobbigt, jobbigt och jättejobbigt! Jag gjorde vad jag kunde på 200-ingarna och hade en plan på att hålla 3:50 på kilometern men så blev det inte. Det blev fortare och plötsligt har jag ett nytt pers på 1000m. Yay :)

Nu får det vara slut på regn och rusk för ett litet tag. Imorgon bär det av till varmare breddgrader för träning. Och kanske lite semester. Hur som helst så lämnas the Flandrian Best hemma!

Iklädd Fin-Flanders överlever man den svenska vintern =)

Vilodag!

Idag är det min första riktiga vilodag på ganska länge! Det känns otroligt skönt att inte ha något planerat på hela dagen och äntligen har jag både tid och lust att uppdatera bloggen, som jag ju varit helt magiskt dålig på den senaste tiden. Jag skulle kunna utlova bättring men jag är ganska säker på att jag inte skulle hålla mitt löfte :)

Förvisso har jag inte haft någon riktig vilodag på länge men trots det har det varit lite si och så med träningen de senaste tre veckorna. I början av februari gick jag kurs på jobbet (fy vad det är roligt att utbilda sig!!!) och direkt efter kursavslut bar det av till Arvidsjaur i drygt en vecka för att hjälpa till på yngsta kadettkullens vinterutbildning. Till skillnad från förra året var veckorna i Arvidsjaur inte särskilt fysiskt ansträngande eftersom jag hade en anna roll i år. Trots det går mycket energi då arbetstiderna är lite konstiga och passen är väldigt långa. Träningen blir lidande till förmån för jobbet men det är så det måste vara ibland. Jag älskar mitt jobb och skulle inte vilja byta med någon annan!

Första träningsdagen

Så är det nytt år. Och som bekant nya möjligheter. 2014 passerade snabbt och smärtfritt och jag är på det stora hela nöjd med året som gått, både vad gäller min idrott och livet i stort.

För att allt inte skulle bli för perfekt avslutade jag året med en två veckor lång förkylning som höll mig lugn hela julen. Idag är det årets första dag och jag har friskförklarat mig själv efter en och en halv karensdag. För att fira in den nya året och starta lite lugnt blev det ett styrkepass i det nyrenoverade gymmet på jobbet. Och så tog jag tag i min chins-ambition!

Ironman Florida

Nu har det gått tre veckor sedan min "riktiga" långdistansdebut. Hur många gånger har jag inte fått frågan: "Har du gjort en sån där riktig triathlon?"

Nej, jag har inte gjort någon riktig triathlon har mitt svar blivit då, eftersom jag vet att det är Ironman-distansen som avses. Som om sprint och olympisk inte är på riktigt?! Och Nice-distans är det ingen utanför triathlon-världen som känner till.

Tyvärr kan jag fortfarande inte säga att jag gjort den där "riktiga triathlonen".

Från Eindhoven till Florida

Det blir aldrig lättare. Det går bara snabbare!

Såhär glad blir man när man persar!